Strutsen läker alla sår!

Jag har fått många positiva mail, samtal om bilden som ofta förekommer på bloggen, där det står någon/några och knackar på min dörr. Två frågor som ofta dyker upp är: Vem är det som knackar på min dörr? Vem är den nya personen i tangatrosor? Jag har tidigare (på julafton) lovat att utveckla detta.

Denna bild använder jag mig av när jag vill säga mycket mer än vad ord kan säga, när någon har gjort mig riktigt illa genom att "gå bakom ryggen" på mig tex, då är det skönt att rent terapeutiskt få göra en slags karikatyr av den/dom personerna...

"Vi har fått kännedom om..." "Det har kommit till vår kännedom att..." -är uttryck som ofta använts av chefer när jag blivit inkallad på sk "stängda dörren samtal" med en eller flera chefer när det varit oroligt i personalgrupperna. Detta uttryck tror jag är ett sätt att inte behöva ta ansvar själv för det som läggs upp på bordet, och det kan bero på att det som sagts till mig i dessa samtal, ofta inte haft någon relevans med verkligheten. Samma gäller nu den heta debatten om Stefan Hannas blogg, vad är sant, vad är falskt, och vem kommer att vinna på detta? Att människor är snabba på att dömma är väldigt tydligt.

Den senaste bilden med det nya tillskottet i tangatrosor, beskriver mitt sista samtal på jobbet som jag berättade om 30 november. Personen i tanga är den sk svansen och kan symbolisera flera vid olika tidpunkter. Nu i dagens bild så har jag lagt till en struts, vilket får symbolisera ett uttryck jag fått till mig av den "nya chefen" och dennes affärschef på mitt fd jobb som båda sagt så här till mig: "Om man som chef inte får veta, så kan man inget göra". Ok! Helt riktigt, men när vetskapen funnits, hur i helvete kan då jag, som enskild person endast bli kallad på dessa jävla möten?

*Strutsbeteendet påminner mig därför om väldigt mycket, som jag varit med om på mitt fd jobb under mina 12 år som anställd, och är något som jag nu utvecklar i min bok, speciellt dom två sista åren -som en terapeutisk läkning av själen från allt det onda...

*Man säger ofta om människor att de inte vågar se sanningen i ögonen, att de likt strutsen sticker huvudet i sanden eller i busken. Det är dock bara fråga om ett slags fabel, som inte har något att göra med verklighetens strutsar. Skulle det stämma, skulle strutsar snabbt bli lätta byten för de stora rovdjuren på Afrikas savanner.
 
Närmar sig ett rovdjur, rusar strutsen iväg från farozonen. Den kan springa med hastigheter på upp till 70 kilometer i timmen över korta sträckor. Myten kan ha uppstått för att strutsen kan lägga sig platt på marken och ligga blickstilla i hopp om att inte bli upptäckt, om den är omringad och inte kan fly. Liksom andra djur kan strutsen på så sätt spela död i ett försök att lura rovdjuren.
 
I strutsens fall ligger dess hals och huvud slappa på marken, och det kan mycket väl ha gett upphov till historien om att strutsen sticker huvudet i sanden eller i en buske för att inte bli sedd. (källa: Ill.vetenskap)