lördag 24 september 2011

Sommarrepris (2010-01-27) Dålig arbetsmiljö - Anmäla eller inte?

I januari 2010 i SKTF- tidningen kan vi läsa att "Färre anmäler dålig arbetsmiljö, folk är rädda om sina jobb och vill inte bråka". Jag anmälde 2004 en dålig psykosocial arbetsmiljö och skrev en insändare* om rädslan att berätta.  Det tog ett tag för ledningen att förstå att det faktiskt fanns ett stort arbetsmiljöproblem som rörde hela arbetsplatsen (och inte bara "en person som bråkar", enl "Lelle Printer" i en radiointervju). När detta blev tydligt blev det en stor utredning på kommunhälsan.
Jag är kvar, några av cheferna är det inte (fast många försök och fulingar gjordes för att få det tvärtom). Så mitt råd och tips i denna fråga är mitt "valspråk" (presenterat på bloggen 23 december 2009): VÅGA TÄNKA NYTT - VÅGA TALA HÖGT!

- VÅGA TALA när du har en dålig arbetsmiljö. Jag är övertygad om att alla chefer vill ha en bra arbetsmiljö både för sig själva och sina medarbetare. Det skrämmer mig om det fortfarande är så att; "folk är rädda om sina jobb och vill inte bråka" och hellre väljer att jobba i en dålig arbetsmiljö!?

*Klicka på "Läs mera" nedan för att läsa insändaren i sin helhet.
Uppsala 10 november 2004
Jag läste en artikel den 9:e november 2004 att en chef inom Uppsala kommun kritiserats av produktionsnämnden för vård och bildning för sitt bemötande av en UNT-journalists begäran att lämna ut allmänna handlingar.
Detta är tragiskt nog inte ovanligt, jag och andra kolleger har själva fått detta bemötande från vår chef som är underställd denna chef som nu fått kritik.
Jag har också upplevt och blivit utsatt för en kränkning och särbehandling av mina chefer, och av produktionsnämnden för vård och bildning, men där jag blev det “svarta fåret” för att tala om för övrig personal om vad som händer om man framför kritik mot sin arbetsgivare i Uppsala Kommun.
Jag vet också att det finns flera personer som blivit utsatt, men tyvärr så törs, vill, kan eller vågar man inte berätta detta offentligt av någon anledning, jag kan visserligen ha förståelse för detta eftersom man kan få en skriftlig varning eller förlora sitt jobb om man offentligt berättar om hur man upplever sin “dåliga psykosociala arbetssituation” som anställd i “Uppsala kommun Vård och Bildning”, men jag har också svårt att förstå att man kan fortsätta jobba som vanligt på en avdelning, när man är medveten om, och i korridoren tycker en massa om den “dåliga psykosociala arbetssituation” på sin arbetsplats, och att arbetskamrater tar stryk, utan att på något sätt reagera eller agera.
Men vem ska sätta gränsen för hur mycket en Kommunalanställd ska få kränkas eller särbehandlas av sin chef, det står i vårt fina bemötandeprogram (på saruk) och i den Kommunala policyn att: “Om man känner sig kränkt så ska man vända sig till sin närmaste chef, och man har inte rätt att kränka tillbaka” men om det nu är cheferna som kränker så blir det en mycket konstig situation, men vi anställda får väl ta på oss detta eftersom vi har godtagit detta fina bemötandeprogram? Eller som i mitt fall, så tycker jag att gränsen är nådd, och nu vill jag säga ifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar