Jag, Hilde m.fl. var inte önskvärda!

I UNT.se kan vi läsa om Hilde Klasson som även hon fått ett bestraffningsvederlag. Hilde Klasson (S) sitter i kommunstyrelsen och är anställd av kommunen. Hon har tvingats bort på grund av sitt fackliga arbete, vilket Hilde Klasson själv hävdar - Hon säger: "Jag var inte önskvärd"!

När jag helt plötsligt blev kallad till HR hösten 2010 för samtal, för att jag lämnade ett möte där två chefer kränkte mig, så sa min chef på Jobbcenter samma sak till mitt ombud från Vision, när jag inte var närvarande, att -"Han är inte önskvärd, och det står hela ledningsgruppen på Jobbcenter bakom". Nu kan man tycka att Vision skulle börja fajtas mot detta med mig, nej då, istället så gick dom på samma linje som ag - Ett avgångsvederlag!

Att ta reda på bakgrunden/sanningen till varför jag inte var "önskvärd" fanns inte med på kartan. Denna "rättegång" hölls bakom stängda dörrar utan försvarsadvokat och vittnen, och med en tidsbegränsning, allt bara för att pressa mig att skriva på avtalet och erkänna mig skyldig. men skyldig till vad?
Hotet om avsked låg hela tiden i luften för att jag lämnade ett möte. Att dessa "maffialiknande rättegångar" kan få fortsätta år efter år är för mig obegripligt?

Så här gick förhandlingen/rättegången till i mitt fall på HR - Uppsala kommun:
- Jag och min facklig representant på Vision förhandlar med en handläggare på HR och med min chef som anmält mitt ärende till HR, på uppdrag av Affärsområdeschefen på jobbcenter.

- Handläggaren i sin tur lämnar dessa möten ett antal gånger för att få svar från HR-chefen, som sitter i ett annat rum, och som jag aldrig har träffat.

- Efter att dessa farsartade möten är klara blir jag kallad igen för underskrift av en överenskommelse där det påstås att vi är "överens och att det skett i samförstånd".

- Denna överenskommelse är redan undertecknad av produktionsdirektören på UVB, som jag heller aldrig har träffat.

Nu till funderingar som ploppar upp:
Affärsområdeschefen på jobbcenter, HR-chefen och produktionsdirektören på UVB har aldrig pratat med mig i detta ärende, HR-chefen och produktionsdirektören har jag aldrig ens träffat eller pratat med på annat sätt.

Här är det tre högre chefer som ställer sig bakom min chefs plädering, som ledde till att jag dömdes och tvingades lämna min arbetsplats mot min vilja, med en "överenskommelse där parterna är överens och att det skett i samförstånd".
Vad denna plädering består av är höljt i dunklet, men att dessa tre högre chefer tagit det som en sanning utan att höra mig, part nr två, är för mig hemskt obehagligt och skrämmande! Tänk er detta scenario i en svensk domstol!

Affärsområdeschefen på jobbcenter, HR-chefen och produktionsdirektören på UVB, ni är hjärtligt välkomna att höra av er om ni vill höra min version som ledde till att min chef anmälde mig som "icke önskvärd" till HR!