To be, or not to be... recorded... that is the secret!?

Tänk om Läkaren Stefan Brandt spelat in sitt samtal med sjukhusledningen där han ev har tystats för att han offentligt kritiserat sin arbetsgivare, som UNT.SE skriver om idag, då skulle denna debatt få ett helt annat perspektiv.

Jag håller med Anna Rask Andersen (ordförande i Upplands allmänna läkarförening) i det hon berättar om när hon själv blev utsatt för påtryckningar när hon sa: ”vi på senare år sett en ökad efterfrågan på lydiga marionetter vid chefsrekryteringar” -”Även chefer måste kunna säga ifrån om beslut är felaktiga, istället för att jamsa med som lydiga marionetter..” Läs hela artikeln och kommentarerna här.

Detta är inte bara ett problem på Akademiska sjukhuset, utan även i Uppsala kommun, där jag upplevt detta att tystats och blivit utskälld för att jag haft kontakt med media, och där saker sagts i enskilda (stängda dörren) -samtal som inte skulle ha blivit sagts i ett större och öppnare sammanhang.

Jag är jävligt glad idag att jag spelade in dessa samtal, samtidigt som jag känner en tragik i det hela, att vi i Sverige idag ska behöva ha denna debatt. Uttrycket "Jag vet, -du vet, -vad jag vet, -att du sagt", är ett uttryck som ofta kommer till mig nu när jag börjat lyssna igenom alla band, för att researcha för min kommande bok.

Glöm inte att titta på premiären av "Konferansresan" på kanal fem i kväll kl 20:00, en annan sak som det inte får pratas om.
Jag var själv med på en "tillställning/afterwork" i juni 2008 med kolleger och chef, där det flödade en hel del alkohol, (notan finns kvar) och där jag blev tillsagd av chefen att: "Det vi pratar om här, stannar här i vår grupp"! När det sen sagts, så blev jag bl a utfrågad om en icke närvarande kollega.