Med ständiga flyttar av min verksamhet (5 st på två år) och många märkliga "påhopp" från ledningen på mig och mina deltagare så blev det för mycket. Tankarna att komma från denna sjuka arbetsplats blev bara starkare och starkare.
091117 blev jag kallad till Jobbcenters två chefer för ett "stängda dörren" -samtal. Där fick jag frågan:
- Har du varit hos en uppdragsstrateg (Vår fd chef på SARUK) i kommunen på ett hemligt möte för att sänka Jobbcenter?
Jag svarde med en blandning av skratt och ilska:
- Nu märker ni väl hur sjukt det är här i huset, eftersom ni ställer denna fråga? Vem fan har berättat detta?
Chefen svarar:
- Det har kommit oss till kännedom från flera olika medarbetare.
Mitt andra svar kom lite segt och sakta tvekande:
- Ne, ne... Nej det har jag inte. Vem/vilka har påstått detta!?
Chefen svarar:
- Ja, det kan vi inte säga.
Denna fråga upprepas under samtalet ett antal gånger, ungefär som om dom inte trodde på mig, men samma svar som tidigare blev det.
Vad var då "sanningen"? Hade dom fått rätt information/skvaller från mina kolleger/"kompisar"?
Mitt svar på det blir:
- "Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor". Detta var något som jag lobbade för länge hos politiker, högre chefer och för media... Ett mer utförligt svar på detta kommer i boken.
När jag var på Ackis för ett återbesök i måndags så satt jag och språkade med en trevlig gammal man i 80 -års åldern. Vi kom att prata om hur sammhället såg ut i dag, och om dom stora händelserna ute i världen.
När han skulle gå så sa han till mig så här:
- Tack för ett mycket bra och socialt trevligt samtal. Det var mycket trevligt att få tala med dig. Du kommer finnas med i mina böner ikväll.
Alla dessa konstiga samtal som jag blev kallad till på Jobbcenter, kan jag inte skylla för att dom var särskilt bra, och socialt trevliga samtal, men en sak kan jag nog säga: - Att Mina böner har nog blivit Hörda!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar