Svar på mina läsares frågor!

Inlägget Tillbaka på ruta ett som jag skrev 7:e december 2011, kom det in en kommentar som jag lovade att svara på i ett eget inlägg, så här stod det i den kommentaren...

Anonym sa...
Jag tittar in ibland och läser det du skriver ...och du skriver bra! Ditt nya liv ser ut att vara spännande och det är härligt!
Något jag dock inte förstår är varför du inte lämnar "jobbet" bakom dig? Visserligen var du en mycket bra medarbetare som verkligen gjorde sitt bästa. Visst var dina deltagare nöjda och det märktes att de gjorde framsteg!
...men tyvärr det blev som det blev...och där lägger jag mig inte i. Men jag undrar, varför stannar du upp där? Varför lämnar inte du "jobbet" bakom dig och tittar framåt ist? Livet är här och nu och du har så mycket mer att ge! ...anonym som undrar

Tack för dom orden Anonym.

Här kommer det en del av svaren på frågorna ovan... "Varför du inte lämnar "jobbet" bakom dig?" "Varför stannar du upp där?"

När ledningen på Jobbcenter "drog in min tjänst", och betalade mig ett stort "skadestånd" som plåster på såren, fanns det mycket skumma, fula saker i botten. Saker som inte skulle få komma fram i ljuset.

Inför ett av alla möten på HR -center tillsammans med min chef och SKTF (numera Vision), hade jag bjudit in tre till chefer, (eftersom att innehållet i mötet även skulle komma att handla om deras agerande gentemot mig) men ingen av dom tre vågade närvara vid detta möte.
Eftersom ingen av dom tre som jag bjöd in kom på mötet, sökte jag upp två av dessa chefer direkt efter mötet, och tog ett enskilt snack med dom en och en.
En av dom, som inte är den "vassaste kniven i lådan", svarade ungefär så här på min fråga om varför dom inte kom? "Jag såg inte ditt mail som en inbjudan, trodde det var en information om att du skulle vara på ett möte idag".

Dessa två möten var fullständigt empatilösa, fanns ingen som helst vilja från dom två att ta sitt ansvar i frågan. Ingen vilja att "göra rätt för sig". Det var fruktansvärt att få bekräftat hur dessa två chefer kunde agera med en sådan kyla, trots att deras olämpliga beteende låg till grund för att "min tjänst drogs in", och som orsakat så mycket elände och smärta, både för mig och många andra. Allt detta pga en händelse som skulle komma att kallas för, "Blue moon bar - händelsen".
Det sista jag mycket tydligt sa till dessa två chefer var att, "Jag kommer att driva detta till min död, för att få upprättelse. Sanningen ska fram!".

Min chef, som vågade närvara på mötet, gick direkt efter mötet till ett APT (ArbetsPlatsTräff) och bröt mot tystnadsplikten (som bekräftats av han själv, och av kolleger som närvarade på detta APT) genom att berätta för alla vad som framkommit på mitt möte på HR -center, ett möte som var personligt för mig, och under sekretess. (Ingen reprimand till denna chef tilldelades, trots att jag anmälde chefen för sekretessbrott på nästa möte på HR). Lika inför kommunlagarna? Skulle inte tro det va? Hans försvar var: "Jag gjorde det av arbetsmiljöhänsyn"... Jävla "BullshitBingo" säger jag!

Min "arbetsmiljöhänsynsfulla chef", glömde bort arbetsmiljöhänsynen när han på ett möte i september 2010, vände mig ryggen, ett möte som visade samma "hemska empatilösa vilja att inte göra rätt för sig", trots att mötet handlade om samma "olämpliga beteende", som hos dessa två andra ovan nämda chefer.

Att göra rätt för sig, ta ansvar för sina egna handlingar är något som jag fått lära mig under min uppväxt, och det är mycket viktigt för mig, därför tror jag att jag "fastnat" i dessa saker på "jobbet". Att försöka få dom "skyldiga" att ta sitt ansvar, istället för att spela "BullshitBingo" och "leka affär" - samtidigt som man tror att man är "Bäst alla dagar, hela livet".

Det är också en läkandeprocess att ha fått skriva och berätta om vad jag blivit utsatt för, trots att en chef (låt oss kalla henne för Anita Televinken) sa till mig på ett möte att: "Du talar gärna kent, men du talar i fel forum!".
Jag tror att människan vill tala och dela med sig! Tillåts man inte detta eller på annat sätt inte ges utrymme till att förmedla det man vill, så hittar man andra vägar för att uttrycka sig. I mitt fall har det  varit bloggen, och nu boken där jag kommer att utveckla allt jag bloggat om.
Negativa saker som tex. orättvis behandling, bestraffningar, skvaller, varningar, lönesanktioner och dyligt på "jobbet", ser jag som något som snabbt är förbi när jag skrivit om det. Positiva saker däremot består, och läker det som det negativa slagit sönder.

Detta bla, är vad min blogg till stor del handlat om, och förhoppningsvis har jag genom mitt bloggande fått till en hel del förändringar som kan vara till fördel i framtiden, både för mig och för många andra.
Många saker som hänt och som har förändrats på "jobbet" sen jag började blogga november 2009, vet jag har direkt koppling till det jag skrivit om, och nu tror jag att rättvisan snart kommer att segra, och att korthuset kommer att rasa.

Nu skriver jag på min bok som ska ge en hel del svar om allt jag bloggat om - Kanske kan boken bli en lärobok för många.
Självklart kommer det även i fortsättningen att komma några inlägg då och då, om min tid på SARUK/Jobbcenter under åren 1999-2012.

Till sist...
Jag är tydligen Inte avaktualiserad på "Jobbet" ännu, trots att jag inte jobbar kvar? Frågorna är många - från många. Mina vänner, mina riktiga vänner - ställer frågorna direkt till mig, utan att det får passera en "fd chef på jobbet"... Och du chef som undrar... maila eller ring mig, jag lovar att Du kommer att få ett svar på dina funderingar!

Tänkvärt:

Livet är här och nu och du har så mycket mer att ge!

(Anonym)