Härlig Fjärde Advent till er alla! Glöm inte att släcka ljusen!

Sannolikheten om Skitsnack och Skvaller på Jobbet, är det sannolikt eller osannolikt?

Uppkomsten av min muntliga varning (som ledde till en skriftlig sådan) nu i november, är en dag i september då det är möte i vår arbetshandledargrupp. Vi ska få "Info om uppdraget 2010" av våra chefer, dvs vi ska prata jobb på arbetstid.
Fan heller, så blev det inte, snacka om att bli blåst på konfekten. Cheferna börjar istället med att informera om att dom vill prata om "skvaller på arbetsplatsen". Detta "skvaller" ska handla om en "flirt" mellan två chefer. Jag stoppar dom genast med att säga att detta hör inte hit!  Jag har blivit kallad till möte för att diskutera "uppdraget 2010".  Säger således att jag går ut om dom tänker prata "skvaller" och ber dom kalla på mig när dom börjar med arbetsrelaterad information.

Cheferna väljer ändå att fortsätta på skvallerfronten... Vi blir dessutom ombedda att inte prata om detta "skvaller" igen, efter det tagits upp på mötet, vilket jag även där la in en protest. Reser mig därefter och säger  - Nu går jag ut!... Därav den muntliga varningen, som ledde till en skriftlig notering i min  personakt.

Ok, detta skvaller då? Ja, det har uppstått efter en personalfest där jag deltog. Det är alltså inte bara ett skvaller (utan fakta!) Detta kändes irrelevant att diskutera på ett personalmöte med kolleger som inte kände till detta och dessutom inte varit med. Dagen efter så begärde jag audiens hos denna chef och berättar vad jag tyckte om gårdagen... att det är skit att tvinga medarbetare att sitta och lyssna på en massa ordbajseri = skitsnack! Det som hände hände... eller?... javisst och det tyckte han var olyckligt och det kommer aldrig hända igen.

... "Jag menar före personalfesten så var det ju ytterst osannolikt att det som hände på personalfesten skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände på personalfesten var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.


Sen är det också det att om det som hände på personalfesten verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände på personalfesten hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.


Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha ett APT om sånt här. Medarbetare i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände på personalfesten verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten. Så att dom inser att det som hände på personalfesten inte kan hända här på jobbet, eftersom det inte ens hände där på personalfesten, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände".

Glöm inte att släcka ljusen!