På arbetsförmedlingen träffade jag en underbar kvinna med stort engagemang för den sökande. Vi språkade om varför jag behövde deras hjälp, och jag berättade om hur det kom sig att jag nu var tvungen att söka jobb fast jag hade ett.
Att jag hade ett jobb kunde ju ses på min klädsel, arbetskläderna fick jag ju behålla i torsdags när jag blev tilldelad min uppsägning, detta trots att jag inte behövde gå tillbaka till jobbet, utan skulle gå direkt hem -utan att passera GÅ.
Kändes ganska befriande att ha någon som frågade och lyssnade! Detta ansvar kanske borde ha legat på Jobbcenter, Uppsala kommun - att ge en sparkad, särbehandlad och kränkt medarbetare en samtalskontakt. Om det finns någon sådan policy i kommunen vet jag inte, eftersom ingen har erbjudit mig någon sådan hjälp. Därför tar jag varje tillfälle som erbjuds att få ventilera alla känslor, när nu någon faktiskt frågar!
Ny arbetsdag i morgon... eller, kanske jag tar sovmorgon, jag behöver ju inte gå till jobbet enligt min chef, jag får ju lön ändå. Bestämmer mig i morgon när jag vaknar.
Tack Af, vi ses snart igen.
Inlägg
Bra jobbat Kenta!
SvaraRaderaTackar. Nu vänder jag mig till Konkurenterna, för att erbjuda mina tjänster, kanske uppskattar dom min rika, breda kompetens?
SvaraRaderaHej! Jag håller med föregående inlägg. Man undrar hur det är ställt i skallen? Lås in småpåvarna på bullret och kasta nyckeln! Där kan dom sitta och ljuga, för dom verkar vara totalt intelligensbefriade. Nej,du kenta.. dom kan ta med sig kossan MU! Jag är skitglad att jag har lämmnat den dåraktiga komununen. Jag håller på dig! Dom kan inte ens stava till ÄRLIGHET!
SvaraRaderaVad är det för skillnad på en häst och småpåvar? Det är att hästen inte kan sko sig själv, men påvarna kan det, och det ingår väl i inskolningen!?