Bollen är i rullning!
Nu kör vi så det ryker!
tisdag 30 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Vet du vem...
... jag såg?
Nä?
-Jo, han.
Vem?
-Han.
Jasså han... Nähäää...?
-Jo, det gjorde jag.
Såg du han verkligen?
-Jaaa! Det gjorde jag.
Åfan! Med vem?
-Med han.
Med han?
-Jaa, det är sant.
Åfaan!
Nä?
-Jo, han.
Vem?
-Han.
Jasså han... Nähäää...?
-Jo, det gjorde jag.
Såg du han verkligen?
-Jaaa! Det gjorde jag.
Åfan! Med vem?
-Med han.
Med han?
-Jaa, det är sant.
Åfaan!
fredag 26 augusti 2011
Fredagsfräckisar och lite statistik!
Statistiken fortsätter uppåt här på bloggen, vilket är mycket trevligt. Tråkigt nog finns det fortfarande 2011, personer som Inte vågar erkänna att dom läser bloggen, vilket jag tycker är skrämmande.
Uppsala kommun är fortfarande på topp i min statistik... Hur många erkänner där att dom läser bloggen? Jag har bara träffat på en handfull fd kolleger som öppet vågar säga att dom läst/läser min blogg, statistiken säger något annat, ni är många på kommunen som läser... Tack till alla er på Uppsala kommun, och till alla andra ute i världen.
Två år har snart gått sen jag började blogga. Fram till idag så kommer besökarna från 63 länder/områden, 577 städer, och från 565 internetleverantörer, där Uppsala kommun dataservice och Telia toppar statstiken stort. På tredje plats kommer Com hem.
Så du medarbetare, chef, ledare och politiker? Berätta nästa gång på en av alla fikarasterna, att du med läser bloggen. Våga tala - Våga tala högt!
För att fira uppgången så kommer här en liten skithistoria och ett kort utdrag från ett medarbetarsamtal. Dessa två historier påminner mig om mina medarbetarsamtal på mitt fd jobb... hmm... Varför det nu då...?
Fyra män sitter på anställningsintervju och chefen frågar männen:
- Vad är det snabbaste ni vet?
Den ena mannen svarar:
- En tanke, den poppar upp i huvudet utan förvarning, plötsligt finns den bara där!
Den andra mannen svarar:
- En blinkning, den kommer och försvinner utan att man märker att den skett!
Den tredje mannen svarar:
- Ljuset, i samma ögonblick man slår på strömbrytaren så finns bara ljuset där!
Chefen tror sig ha funnit sin man då ljuset är det snabbaste han själv kan tänka sig, men han vänder sig till den fjärde mannen som svarar:
- Diarré!
- VA? utbrister chefen.
- Jo, svarar mannen, härom dagen körde det till i magen och jag sprang mot toaletten men jag hann varken tänka, blinka eller slå på lyset innan jag sket ner mig!
Å så nästa lilla historia...
Medarbetaren: Hej...
Chefen: Äntligen, jag har väntat riktigt länge nu!
Medarbetaren: Vill du att jag ska sluta?
Chefen: Nej, var har du fått det ifrån? Bara tanken får mig att må illa..
Medarbetaren: Gillar du mina insatser?
Chefen: Självklart, alla tider på dygnet!
Medarbetaren: Har du pratat skit om mig någon gång?
Chefen: Nej, aldrig! Varför frågar du ens?
Medarbetaren: Vill du höja min lön?
Chefen: Ja, så fort jag får tillfälle till det.
Medarbetaren: Skulle du någonsin ljuga om mig?
Chefen: Är du galen? Du känner väl mig?
Medarbetaren: Kan jag lita på dig?
Chefen: Jajamensan.
Medarbetaren: Chefen…?
Eller är sanningen bakvänd…? Nu läser du nerifrån och upp…
Uppsala kommun är fortfarande på topp i min statistik... Hur många erkänner där att dom läser bloggen? Jag har bara träffat på en handfull fd kolleger som öppet vågar säga att dom läst/läser min blogg, statistiken säger något annat, ni är många på kommunen som läser... Tack till alla er på Uppsala kommun, och till alla andra ute i världen.
Två år har snart gått sen jag började blogga. Fram till idag så kommer besökarna från 63 länder/områden, 577 städer, och från 565 internetleverantörer, där Uppsala kommun dataservice och Telia toppar statstiken stort. På tredje plats kommer Com hem.
Så du medarbetare, chef, ledare och politiker? Berätta nästa gång på en av alla fikarasterna, att du med läser bloggen. Våga tala - Våga tala högt!
För att fira uppgången så kommer här en liten skithistoria och ett kort utdrag från ett medarbetarsamtal. Dessa två historier påminner mig om mina medarbetarsamtal på mitt fd jobb... hmm... Varför det nu då...?
Fyra män sitter på anställningsintervju och chefen frågar männen:
- Vad är det snabbaste ni vet?
Den ena mannen svarar:
- En tanke, den poppar upp i huvudet utan förvarning, plötsligt finns den bara där!
Den andra mannen svarar:
- En blinkning, den kommer och försvinner utan att man märker att den skett!
Den tredje mannen svarar:
- Ljuset, i samma ögonblick man slår på strömbrytaren så finns bara ljuset där!
Chefen tror sig ha funnit sin man då ljuset är det snabbaste han själv kan tänka sig, men han vänder sig till den fjärde mannen som svarar:
- Diarré!
- VA? utbrister chefen.
- Jo, svarar mannen, härom dagen körde det till i magen och jag sprang mot toaletten men jag hann varken tänka, blinka eller slå på lyset innan jag sket ner mig!
Å så nästa lilla historia...
Medarbetaren: Hej...
Chefen: Äntligen, jag har väntat riktigt länge nu!
Medarbetaren: Vill du att jag ska sluta?
Chefen: Nej, var har du fått det ifrån? Bara tanken får mig att må illa..
Medarbetaren: Gillar du mina insatser?
Chefen: Självklart, alla tider på dygnet!
Medarbetaren: Har du pratat skit om mig någon gång?
Chefen: Nej, aldrig! Varför frågar du ens?
Medarbetaren: Vill du höja min lön?
Chefen: Ja, så fort jag får tillfälle till det.
Medarbetaren: Skulle du någonsin ljuga om mig?
Chefen: Är du galen? Du känner väl mig?
Medarbetaren: Kan jag lita på dig?
Chefen: Jajamensan.
Medarbetaren: Chefen…?
Eller är sanningen bakvänd…? Nu läser du nerifrån och upp…
torsdag 25 augusti 2011
Rensar i garderoben...
Inför Spanienresan så ska det med lite mer kläder än vi brukar ha med oss på våra resor. Denna gång så kommer vi att checka in lite bagage också.
När jag nu ska packa kläder så har jag fått i uppdrag av Bettan att också rensa lite bland det jag inte använder, eller det jag inte kan ha, rättare sagt.
WOW!!! Va stora kläder jag har som jag inte längre använder. Tidigare så hade jag storlek XXXL, och nu har jag bara L, men inte många trasor i garderoben som bara är L numera, så nu ska det shoppas på betald arbetstid i nya Gränby Centrum!!!
Nu ska ALLA XXXL bort, och forslas till secondhand butiken, vilken butik det blir är hemligt eftersom rusningen dit skulle bli alldeles för våldsam, och det vill jag inte, -Så kanske, går du snart med en tröja eller byxa som jag en gång haft?
Här kommer det tre smakprov från kassen med kläder som jag ska lämna in. Först till kvarn...
När jag nu ska packa kläder så har jag fått i uppdrag av Bettan att också rensa lite bland det jag inte använder, eller det jag inte kan ha, rättare sagt.
WOW!!! Va stora kläder jag har som jag inte längre använder. Tidigare så hade jag storlek XXXL, och nu har jag bara L, men inte många trasor i garderoben som bara är L numera, så nu ska det shoppas på betald arbetstid i nya Gränby Centrum!!!
Nu ska ALLA XXXL bort, och forslas till secondhand butiken, vilken butik det blir är hemligt eftersom rusningen dit skulle bli alldeles för våldsam, och det vill jag inte, -Så kanske, går du snart med en tröja eller byxa som jag en gång haft?
Här kommer det tre smakprov från kassen med kläder som jag ska lämna in. Först till kvarn...
Lönesamtalströjan jag skaffade efter mitt senaste lönesamtal i höstas. Då sa chefen till mig:
"Om du vill bli rik så ska du inte jobba här"
OJ, vad rätt han fick! Jag jobbar inte där längre... phuuu..., och rik är jag numera!
Nu lite billigare, lite sliten...
Denna tröja påminner om ett råd jag fick av mitt SKTF -ombud i sista förhandlingarna i höstas, då sa han så här:
"När du som mest behöver dina kolleger, så kommer dom inte att finnas där för dig. Det är mina erfarenheter!"
onsdag 24 augusti 2011
En vanlig dag på jobbet!
Idag har jag varit en del i Kvarngärdets uppbyggnad. Hämta en full, och lämnade en tom burk.... nää... jag pratar inte om mitt fd jobb på Jobbcenter, Uppsala kommun inte, fast där har jag också gjort detta, men då var det i denna ordningen... Lämna tomma, och hämtade fulla kolleger vid Ålandsbussen.
Jag garanterar att dagens uppgift var betydligt mer givande och rolig, med en fantastisk chaufför och yrkesman, som styrde denna ca 30 ton tunga maskin genom Kvarngärdets smala gränder.
Jag garanterar att dagens uppgift var betydligt mer givande och rolig, med en fantastisk chaufför och yrkesman, som styrde denna ca 30 ton tunga maskin genom Kvarngärdets smala gränder.
På väg till Kvarngärdet för att hämta fullisar
Här står två fulla å väntar på transport
Ner med den tomma...
Och upp med den fulla...
Tunga jävlar
Klart, den tomma är på plats, nu kan alla börja fylla`n igen
Tomt på Liggargatan! Var är alla som ska fylla`n? Kan det vara en fredag efter lunch tro?
På väg mot nya mål och drömmar... SEVILLAAAAAA!!!!!
TIPS:
- Gå in och lägg din röst på formulaett.blogspot.com
tisdag 23 augusti 2011
FORMULAettLeaks!
Första december 2010, min första betalda dag i frihet, efter att jag slutat (slutade 101130) på min fd arbetsplats, kom det ett brev hem i lådan från en fd "kollega", numera chef, - ett brev som skrevs och daterades sju dagar Innan jag slutat...?
Självklart blev han "tvungen" att göra som jag sa i mitt mailsvar!
Tvungen, praxis skriver han? Vem tvingar han till den handlingen? Vilken praxis då, hur tillämpas den? Får alla denna typ av brev som har begagnade arbetskläder el dyl. hemma, och som inte är återlämnade efter avslutad tjänst???
Enklast, mest normala i detta fall hade varit ett avslutssamtal, tex den 23 november när brevet skrevs, innan jag slutade, för då hade han Inte varit "tvungen" att i efterhand skicka ett "hot om indrivning"!?
Avslutssamtal är väl även det en praxis för Alla som slutar i Uppsala kommun? Kanske kommer det snart ett brevhot om det med?
Uppsala den 23 november 2010
Gällande arbetskläder tillhörande Uppsala Kommun
Jag ber dig återlämna uthämtade arbetskläder/skor senast 101210. Annars är jag tvungen att som praxis skicka en faktura till dig.
Skval Lerbyttan
Goolare
Tel. Ja, och en GPS
Jag svarade via mail:
Finns att hämta på Olofs gata efter kl 15.00 idag 101201
Han svarade på mitt mail:
Jag vill ha kläderna levererade till Lilla Ankeborg!
Självklart blev han "tvungen" att göra som jag sa i mitt mailsvar!
Tvungen, praxis skriver han? Vem tvingar han till den handlingen? Vilken praxis då, hur tillämpas den? Får alla denna typ av brev som har begagnade arbetskläder el dyl. hemma, och som inte är återlämnade efter avslutad tjänst???
Enklast, mest normala i detta fall hade varit ett avslutssamtal, tex den 23 november när brevet skrevs, innan jag slutade, för då hade han Inte varit "tvungen" att i efterhand skicka ett "hot om indrivning"!?
Avslutssamtal är väl även det en praxis för Alla som slutar i Uppsala kommun? Kanske kommer det snart ett brevhot om det med?
onsdag 17 augusti 2011
Diskriminering av funktionshindrad, eller adekvat omsorg?
Att jag diskriminerades på min förra arbetsplats har jag berättat om många gånger här på bloggen, vilket också var en stor del till att jag inte ville vara kvar på denna sjuka arbetsplats.... eller låt mig säga så här: på denna arbetsplats med en "sjuk ledning". Arbetsplatsen och dom flesta medarbetare är det inget problem med, många av dom är ju fortfarande mina vänner... och en är min bästa vän, och fru!
Nu till min fundering/reflektion med reservation för att jag är helt ute å cyklar....?
Ledningen på min fd arbetsplats "förespråkade" att medarbetarna ska "umgås" på jobbet, inte bara arbeta, man ska vara "tajta" med varandra. Fikarummet ska vara en social samlingspunkt där man bl a dissekerar varandras matlådor och trädgårdar, helst ska detta göras i mun på varann, så verkar det som om att det pågår en mycket trevlig och social samvaro om chefen kommer in.
Nåväl! Varför i helvete placerar man då en rullstolsburen medarbetare ensam i ett litet rum intill toaletterna, i en korridor på nedre botten som är uthyrd till annan verksamhet, när denna härliga samvaro finns en våning upp??? Javisst, det finns folk i denna korridor på nedre botten ibland, så visst rör det sig folk där, och kollegor går in och ut i denna korridor för att ta sig till och ifrån sin arbetsplats, och för att röka.
En tidig eftermiddag när jag hälsade på min fd kollega, så var kollegan helt själv i denna korridor!!! Hur i helvete får då cheferna till det, med denna tajta fina sociala samvaro som ska finnas bland All personal?
Alla kollegorna sitter ovanför, och denna rullstolsburna fd kollega sitter helt själv? Om det nu händer något, brand eller annat, så fanns där ingen snabb direkt hjälp att få, - eftersom alla kollegorna sitter en våning upp.
Varför får en massagestol ett eget "kontor" en våning upp bland alla kollegor? Borde inte den rullstolsburna kollegan byta kontor med massagestolen? Eller kan det vara så att det finns någon" brandregel" som säger att alla funktionshindrade/rullstolsburna Ska arbeta på nedre plan?
Visst, den säger bl a att: "Personer med funktionshinder själv ska kunna ta sig ut eller förflytta sig till säker flyktplats" (källa: handisam.se).
Innebär det då att medarbetare med funktionshinder, Endast får arbeta i lokaler på bottenvåningen i kommunen? I så fall, finns det ju mycket bättre, trevligare tänkbara lokaler på denna bottenvåning, en bit ifrån toaletterna.
Sen kan jag inte låta bli att ställa frågorna...Var dras gränsen för funktionshindret? Gäller det även gravt överviktiga, så fort man håller en krycka i handen, hjärtfel, svagbegåvning osv osv...? Hur funktionshindrad kan man vara, för att få ha kvar sitt kontor en våning upp?
Ja, ja, nu har den rullstolsburna fd kollegan fått tillåtelse att åka upp till fikarummet om så önskas ibland, och det är ju snällt av ledningen... för då är ju kollegan "inte i vägen" så ofta!?
Att fd kollegan även fått frågan: "Varför vill du Inte sitta här nere i korridoren?" Det visar tycker jag, att frågeställaren saknar ett par våningar på bröllopstårtan... Kanske frågan skulle ställas till alla medarbetare... funktionshindrad eller inte!?
Nu till min fundering/reflektion med reservation för att jag är helt ute å cyklar....?
Ledningen på min fd arbetsplats "förespråkade" att medarbetarna ska "umgås" på jobbet, inte bara arbeta, man ska vara "tajta" med varandra. Fikarummet ska vara en social samlingspunkt där man bl a dissekerar varandras matlådor och trädgårdar, helst ska detta göras i mun på varann, så verkar det som om att det pågår en mycket trevlig och social samvaro om chefen kommer in.
Nåväl! Varför i helvete placerar man då en rullstolsburen medarbetare ensam i ett litet rum intill toaletterna, i en korridor på nedre botten som är uthyrd till annan verksamhet, när denna härliga samvaro finns en våning upp??? Javisst, det finns folk i denna korridor på nedre botten ibland, så visst rör det sig folk där, och kollegor går in och ut i denna korridor för att ta sig till och ifrån sin arbetsplats, och för att röka.
En tidig eftermiddag när jag hälsade på min fd kollega, så var kollegan helt själv i denna korridor!!! Hur i helvete får då cheferna till det, med denna tajta fina sociala samvaro som ska finnas bland All personal?
Alla kollegorna sitter ovanför, och denna rullstolsburna fd kollega sitter helt själv? Om det nu händer något, brand eller annat, så fanns där ingen snabb direkt hjälp att få, - eftersom alla kollegorna sitter en våning upp.
Varför får en massagestol ett eget "kontor" en våning upp bland alla kollegor? Borde inte den rullstolsburna kollegan byta kontor med massagestolen? Eller kan det vara så att det finns någon" brandregel" som säger att alla funktionshindrade/rullstolsburna Ska arbeta på nedre plan?
Visst, den säger bl a att: "Personer med funktionshinder själv ska kunna ta sig ut eller förflytta sig till säker flyktplats" (källa: handisam.se).
Innebär det då att medarbetare med funktionshinder, Endast får arbeta i lokaler på bottenvåningen i kommunen? I så fall, finns det ju mycket bättre, trevligare tänkbara lokaler på denna bottenvåning, en bit ifrån toaletterna.
Sen kan jag inte låta bli att ställa frågorna...Var dras gränsen för funktionshindret? Gäller det även gravt överviktiga, så fort man håller en krycka i handen, hjärtfel, svagbegåvning osv osv...? Hur funktionshindrad kan man vara, för att få ha kvar sitt kontor en våning upp?
Ja, ja, nu har den rullstolsburna fd kollegan fått tillåtelse att åka upp till fikarummet om så önskas ibland, och det är ju snällt av ledningen... för då är ju kollegan "inte i vägen" så ofta!?
Att fd kollegan även fått frågan: "Varför vill du Inte sitta här nere i korridoren?" Det visar tycker jag, att frågeställaren saknar ett par våningar på bröllopstårtan... Kanske frågan skulle ställas till alla medarbetare... funktionshindrad eller inte!?
fredag 12 augusti 2011
Fredagsfräckis!
Uppdraget att ta fram nya arbetskläder inför 2012 är nu slutfört på min fd arbetsplats, det avslöjades i veckan av en anonym person till ortstidningen. Dressen är gjord så att den passar både manliga och kvinnliga medarbetare. Chefer och ledare har likadana med skillnaden att dom har blixtlås bak och fram på dressen.
Till denna dress finns det en midjejacka i samma färg, men med en lite mörkare ton.
Nu till lite mera fräckt...
En man går fram till en kurvig snygging i den Maxistora matbutiken.
-Ursäkta, jag har tappat bort min fru. Du har inte lust att prata lite med mig några minuter?
Kvinnan blir förvånad.
-Varför? frågar hon.
- Jo varje gång jag pratar med någon som har tuttar i klass med dina så hoppar skatan fram från ingenstans.
Till denna dress finns det en midjejacka i samma färg, men med en lite mörkare ton.
Jag fick en möjlighet att testa dressen.
Här med ett fikonlöv som extra tillbehör i strl XXXL för oss blyga.
För dom som önskar så kan dressen kompleteras med dessa sköna arbetsskor.
(finns även i rosa)
Nu till lite mera fräckt...
En man går fram till en kurvig snygging i den Maxistora matbutiken.
-Ursäkta, jag har tappat bort min fru. Du har inte lust att prata lite med mig några minuter?
Kvinnan blir förvånad.
-Varför? frågar hon.
- Jo varje gång jag pratar med någon som har tuttar i klass med dina så hoppar skatan fram från ingenstans.
torsdag 11 augusti 2011
FORMULAettLeaks!
Igår skrev jag så här... "Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor." ...om min fd arbetsplats. Detta var något som jag lobbade för länge hos politiker, högre chefer och för media, allt för att det skulle få infinna sig någon arbetsro.
Med ständiga flyttar av min verksamhet (5 st på två år) och många märkliga "påhopp" från ledningen på mig och mina deltagare så blev det för mycket. Tankarna att komma från denna sjuka arbetsplats blev bara starkare och starkare.
091117 blev jag kallad till Jobbcenters två chefer för ett "stängda dörren" -samtal. Där fick jag frågan:
- Har du varit hos en uppdragsstrateg (Vår fd chef på SARUK) i kommunen på ett hemligt möte för att sänka Jobbcenter?
Jag svarde med en blandning av skratt och ilska:
- Nu märker ni väl hur sjukt det är här i huset, eftersom ni ställer denna fråga? Vem fan har berättat detta?
Chefen svarar:
- Det har kommit oss till kännedom från flera olika medarbetare.
Mitt andra svar kom lite segt och sakta tvekande:
- Ne, ne... Nej det har jag inte. Vem/vilka har påstått detta!?
Chefen svarar:
- Ja, det kan vi inte säga.
Denna fråga upprepas under samtalet ett antal gånger, ungefär som om dom inte trodde på mig, men samma svar som tidigare blev det.
Vad var då "sanningen"? Hade dom fått rätt information/skvaller från mina kolleger/"kompisar"?
Mitt svar på det blir:
- "Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor". Detta var något som jag lobbade för länge hos politiker, högre chefer och för media... Ett mer utförligt svar på detta kommer i boken.
När jag var på Ackis för ett återbesök i måndags så satt jag och språkade med en trevlig gammal man i 80 -års åldern. Vi kom att prata om hur sammhället såg ut i dag, och om dom stora händelserna ute i världen.
När han skulle gå så sa han till mig så här:
- Tack för ett mycket bra och socialt trevligt samtal. Det var mycket trevligt att få tala med dig. Du kommer finnas med i mina böner ikväll.
Alla dessa konstiga samtal som jag blev kallad till på Jobbcenter, kan jag inte skylla för att dom var särskilt bra, och socialt trevliga samtal, men en sak kan jag nog säga: - Att Mina böner har nog blivit Hörda!
Med ständiga flyttar av min verksamhet (5 st på två år) och många märkliga "påhopp" från ledningen på mig och mina deltagare så blev det för mycket. Tankarna att komma från denna sjuka arbetsplats blev bara starkare och starkare.
091117 blev jag kallad till Jobbcenters två chefer för ett "stängda dörren" -samtal. Där fick jag frågan:
- Har du varit hos en uppdragsstrateg (Vår fd chef på SARUK) i kommunen på ett hemligt möte för att sänka Jobbcenter?
Jag svarde med en blandning av skratt och ilska:
- Nu märker ni väl hur sjukt det är här i huset, eftersom ni ställer denna fråga? Vem fan har berättat detta?
Chefen svarar:
- Det har kommit oss till kännedom från flera olika medarbetare.
Mitt andra svar kom lite segt och sakta tvekande:
- Ne, ne... Nej det har jag inte. Vem/vilka har påstått detta!?
Chefen svarar:
- Ja, det kan vi inte säga.
Denna fråga upprepas under samtalet ett antal gånger, ungefär som om dom inte trodde på mig, men samma svar som tidigare blev det.
Vad var då "sanningen"? Hade dom fått rätt information/skvaller från mina kolleger/"kompisar"?
Mitt svar på det blir:
- "Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor". Detta var något som jag lobbade för länge hos politiker, högre chefer och för media... Ett mer utförligt svar på detta kommer i boken.
När jag var på Ackis för ett återbesök i måndags så satt jag och språkade med en trevlig gammal man i 80 -års åldern. Vi kom att prata om hur sammhället såg ut i dag, och om dom stora händelserna ute i världen.
När han skulle gå så sa han till mig så här:
- Tack för ett mycket bra och socialt trevligt samtal. Det var mycket trevligt att få tala med dig. Du kommer finnas med i mina böner ikväll.
Alla dessa konstiga samtal som jag blev kallad till på Jobbcenter, kan jag inte skylla för att dom var särskilt bra, och socialt trevliga samtal, men en sak kan jag nog säga: - Att Mina böner har nog blivit Hörda!
onsdag 10 augusti 2011
Pinne i statistiken!
Statistik är något som är roligt, i alla fall här på FORMULAett©.
På mitt förra jobb var det inte så kul med statistik. Där handlade allt om att få en "pinne" (pinne = en inskriven person) i statistiken.
Våra chefer sa ofta ungefär så här; "skriv in allt, även om ni inte träffat personen, det räcker att ni haft någon kontakt på telefon eller liknande så ska ni registrera i KAMS" (KAMS = datasystem där vi registrerade våra deltagare).
Allt kom att handla om denna statistik, varför var den då så viktig? Jo, PENGAR!!!
Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor.
Det är inte lätt att som medarbetare att hela tiden få frågorna: Kan du skriva in fler? Hur många har du inskrivna? Är det någon på väg in?
Att dom fick ihop rätt antal "pinnar" varje månad begriper jag inte, eftersom vi hade mycket svårt att hålla det antal som var bestämt.
Mycket roligare "pinnar" som jag kommer att tänka på, är när jag jobbade i Norrland på ett litet jordbruk. Där hade vi träräfsor när vi häschade hö med ett antal pinnar i. När en pinne lossnade/gick sönder så täljde man till en ny och satte dit, och fortsatte sen att jobba. Ingen chef som flåsa en i nacken och frågade: Kan du sätta i fler? Hur många har du isatta? Är det någon på väg i?
Nu till den Värdsliga PinnStatistiken på FORMULAett©!
Under tiden 2009-11-07 tom 2011-08-10 så ser det ut så här:
- 62 länder/områden. Toppas av Sweden
- 570 städer. Toppas av Uppsala
- 1 524 internetleverantörer. Toppas av Uppsala kommun dataservice
- 7 Operativsystem via mobila enheterna. Toppas av iPhone
- 1 880 sökord. Toppas av Kent Söderberg
Riktigt kul att internetleverantören, "uppsala kommun dataservice" fortfarande toppar min statistik. Jobbrelaterade inlägg är fortfarande mest lästa inläggen, tätt efter kommer resebloggarna.
Vad som är ännu roligare är att jag får många mail från människor som ska ut och resa. Detta ska i framtiden bli en blogg som i huvudsak ska handla om resor, våra resor. Först ska boken skrivas!
Snart är det dags för nästa resa som jag berättat om, Sevilla, Spanien (sept, okt, nov). Följ gärna med oss på vår hitills längsta resa... som en "pinne i statistiken"!
På mitt förra jobb var det inte så kul med statistik. Där handlade allt om att få en "pinne" (pinne = en inskriven person) i statistiken.
Våra chefer sa ofta ungefär så här; "skriv in allt, även om ni inte träffat personen, det räcker att ni haft någon kontakt på telefon eller liknande så ska ni registrera i KAMS" (KAMS = datasystem där vi registrerade våra deltagare).
Allt kom att handla om denna statistik, varför var den då så viktig? Jo, PENGAR!!!
Min förhoppning i framtiden är att dessa som leder denna verksamhet, ska få göra något annat istället för att jobba med människor.
Det är inte lätt att som medarbetare att hela tiden få frågorna: Kan du skriva in fler? Hur många har du inskrivna? Är det någon på väg in?
Att dom fick ihop rätt antal "pinnar" varje månad begriper jag inte, eftersom vi hade mycket svårt att hålla det antal som var bestämt.
Mycket roligare "pinnar" som jag kommer att tänka på, är när jag jobbade i Norrland på ett litet jordbruk. Där hade vi träräfsor när vi häschade hö med ett antal pinnar i. När en pinne lossnade/gick sönder så täljde man till en ny och satte dit, och fortsatte sen att jobba. Ingen chef som flåsa en i nacken och frågade: Kan du sätta i fler? Hur många har du isatta? Är det någon på väg i?
Nu till den Värdsliga PinnStatistiken på FORMULAett©!
Under tiden 2009-11-07 tom 2011-08-10 så ser det ut så här:
- 62 länder/områden. Toppas av Sweden
- 570 städer. Toppas av Uppsala
- 1 524 internetleverantörer. Toppas av Uppsala kommun dataservice
- 7 Operativsystem via mobila enheterna. Toppas av iPhone
- 1 880 sökord. Toppas av Kent Söderberg
Riktigt kul att internetleverantören, "uppsala kommun dataservice" fortfarande toppar min statistik. Jobbrelaterade inlägg är fortfarande mest lästa inläggen, tätt efter kommer resebloggarna.
Vad som är ännu roligare är att jag får många mail från människor som ska ut och resa. Detta ska i framtiden bli en blogg som i huvudsak ska handla om resor, våra resor. Först ska boken skrivas!
Snart är det dags för nästa resa som jag berättat om, Sevilla, Spanien (sept, okt, nov). Följ gärna med oss på vår hitills längsta resa... som en "pinne i statistiken"!
fredag 5 augusti 2011
Annorlunda Fredagsfräckis: Porrigt på jobbet!
VARNING FÖR KÄNSLIGA PERSONER!
-------------------------------------------
30 jul 2011 kan vi läsa i UNT.se att en anställd i Uppsala kommun ägnat sig åt olaglig porrverksamhet på sin arbetsdator.
Jag tycker ju att det är förjävligt att det fortfarande är möjligt att använda den kommunala arbetsdatorn till olika brottsliga handlingar, såsom porrsurfning, spel och dobbel osv, osv.
I maj 2005 så kom jag på min chef med att han porrsurfat på två olika betalsajter, och att han dessutom laddat ner 133 bilder som jag råkade hitta på hans dator, en dator som jag fått ärva när han fick en ny dator. Straffet för han blev en ny tjänst inom Uppsala kommun!?
I denna artikel, 30 jul 2011 kan vi läsa att:
"Konfronterad med misstankarna sade han upp sig från sin anställning på kommunen med omedelbar verkan. Enligt personalavdelningen på arbetsplatsen hade han i annat fall tvingats sluta sin anställning."
Dessa två alternativ (säga upp sig eller få sparken) fick en kollega till mig 2008 när han blev "avslöjad" för att ha begått en icke tillåten handling på jobbet, en handling långt ifrån lika allvarlig som dessa pornografiska handlingar.
Min chef berättade för mig på morgonen samma dag, innan min kollega kommit till jobbet, att han skulle få dessa två alternativ, och att han skulle få lämna arbetsplatsen samma dag... Alltså, inget förslag på någon "omplacering", - som vår chef fick när han porrsurfat.
Min fråga blir...? Varför fick inte min chef (maj 2005) samma alternativ? Snacket om att det inte skulle ha funnits några regler mot porrsurfning är bara en jävla massa ordbajseri. Jag fick augusti 2004, innan detta avslöjades, en skriftlig varning för brott mot internetreglerna för ett "fulmail", samtidigt som en chef begått samma brott, men hon klarade sig undan med ett "allvarligt samtal" med sin chef, så givetvis fanns det internetregler för hur arbetsdatorn får användas, och ändå så dömdes vi olika, -jag en skriftlig varning - och den kvinnliga chefen ett "allvarligt samtal"???
Det som nu blir intressant att följa i denna nya "porrhärva", är om det handlar om en chef eller en vanlig anställd? Varför? Jo, jag påstår med mina erfarenheter som anställd i Uppsala kommun, att det finns olikheter inför lagen mellan medarbetare och chefer/ledare när det begås brottsliga handlingar på arbetstid, vilket jag också har visat här på bloggen... Och det är rent förjävligt, för det luktar minst lika mycket skit i ändan på våra chefer/ledare! I min bok så kommer jag att belysa detta mer utförligt.
Om man bryter mot dom lagar och regler som finns, och som funnits hela tiden, - och att man dessutom lyckas ha kvar sin anställning inom kommunen, borde man bestraffas med att få bära dessa brallor under arbetstid. Detta i avskräckande syfte. Först då tror jag att en chef som ev begår ett brott på arbetstid, kanske ändå väljer att säga upp sig!?
Här en sommarmodell med korta ben (sedd framifrån), i svart med en lätt rosa/grå framstjärt.
Finns även i rosa med en svart/grå framstjärt.
onsdag 3 augusti 2011
Arbetsmoral!
Härom dagen när jag var ner till stan så blev jag tvungen att parkera bredvid ett cykelställ för att det var fullt. Efter fem minuter så satt denna lapp på min cykel.
Ok, bra att Uppsala kommun håller ordning på stan. Bättre vore om dom höll ordning på arbetstidsfusket som förekommer alltför ofta!?
Jag har beskrivit det här på bloggen ett antal gånger. Jag har kritiskt tagit upp det på min fd arbetsplats med både chefer och kolleger... Jag har lyft arbetsmoralfrågan så jävla ofta att jag borde få betalt för övertid.
I och med denna "parkeringsbot" så fick jag idén till en ny "parkeringsbot", -en för personal.
Denna ska ha en häftande baksida så att den enkelt kan sättas i pannan på dom som kanske gör privata ärenden som tex, -gå på rean, -handlar nya läderstövlar, -går ut med hunden, -åker till åland, -slutar tidigt för att åka till stranden osv, osv på betald arbetstid.
Jag har beskrivit det här på bloggen ett antal gånger. Jag har kritiskt tagit upp det på min fd arbetsplats med både chefer och kolleger... Jag har lyft arbetsmoralfrågan så jävla ofta att jag borde få betalt för övertid.
I och med denna "parkeringsbot" så fick jag idén till en ny "parkeringsbot", -en för personal.
Denna ska ha en häftande baksida så att den enkelt kan sättas i pannan på dom som kanske gör privata ärenden som tex, -gå på rean, -handlar nya läderstövlar, -går ut med hunden, -åker till åland, -slutar tidigt för att åka till stranden osv, osv på betald arbetstid.
Nu är vi många som tycker att detta är en självklarhet att inte nyttja arbetstiden för privata ärenden, och som har en god arbetsmoral, men tyvär så finns det dom som inte har fått lära sig detta, kanske har dom haft en chef som töjt på gränserna och tyckt att man ska kunna ha "luft i systemet" på arbetsplatsen, - så att man kan göra annat avkopplande på betald arbetstid?
Och för er som drar för snabba slutsatser av detta så kommer det här lite mer info:
Självklart ska du kunna ta ledigt/semester om så arbetet tillåter, och om du har fått ok från din chef. Men all annan "ledighet" ska vi skattebetalare fanimig Inte betala för...
tisdag 2 augusti 2011
Sexuella trakasserier på jobbet, - bara att gilla läget!?
Med anledning av artikeln "Många män vågar inte anmäla sexuella trakasserier" i aftonbladet igår så tillhör jag en av dom som vågat anmäla, men till vilken nytta då...?
Vid ett flertal tillfällen så har jag varit ett sexobjekt på min fd arbetsplats. I november 2010 när jag var kallad till HR-center, Uppsala kommun så tog jag upp detta med arbetsgivaren, att jag vid flera tillfällen fått oanständiga förslag och påhopp från en av cheferna på min fd arbetsplats.
Jag bad att få det protokollfört, vilket jag också fick enligt den som förde protokollet.
Min chef (nuvarande chefen) som jag försökte titta i ögonen när jag berättade om detta, bara vred sig ifrån mig, och kunde inte på något sätt ge mig någon som helst support. Att det var en chef i hans ledningsgrupp det handlade om, var tydligen väldigt jobbigt, och då kan det ju inte vara sant det som jag berättar, för i den gruppen så är ju alla änglar?
Hur som helst, min tjänst skulle upphöra, och jag skulle kompenseras väl för det så jag hade liksom inget att förlora, jag berättade att första gången det hände mig (det har hänt andra och man vill inte berätta av rädsla för att bli av med sin anställning i komunen) var hösten 2008 då jag jobbade med larmet tillsammans med ansvarig tekniker från larmbolaget. Vi hade haft medarbetare som larmat av och på utanför arbetstiden, och jag och ansvarig tekniker från larmbolaget fick av min chef i uppdrag att gå igenom larmloggen för dom aktuella dagarna.
Då plötsligt, när vi står och tittar i loggen, så kommer denna chef upp bakom mig, och slingrar sig runt min hals tätt intill min kropp och liksom myser, ungefär som om jag var något substitut som hon kunde använda sig av när hon ville känna ömhet under arbetstid. Att det var så, att hon kan ta sig rätten till detta, fick jag bekräftat senare, våren 2009 på en personalfest på Hotell Linnè i Uppsala.
Efter maten på Hotell Linnè så samlades alla vid baren, hela ledningen och många medarbetare var tillsammans och hade trevligt. Jag satt på en av barstolarna och hade denna chef framför mig. Vi var några som pratade om sex och samlevnad i allmänna ordalag tillsammans med denna chef, när hon plötsligt gränslande försöker komma upp i mitt knä, men misslyckas, kolleger reagerar på detta när dom ser henne falla ur mitt knä med lite förvånande blickar och läten, och hon blir kvar på golvet pga alltför tajta jeans.
Hon kryper nu så där otäckt nära mig, som första gången men nu framifrån, hon viskar i mitt öra med en bestämd röst... "Jag kan knulla upp dig när jag vill". Skämtsamt säger jag till henne, ”kom så går vi då”, hon svarar, ”Nej det går inte ikväll för gubben är hemma.”.
Därefter så går jag, denna chef och hennes chef, tillsammans med ett tiotal medarbetare till en annan krog för att fortsätta. Där på den krogen inträffar det som senare ska komma att kallas för "Blue moon bar" -händelsen, vilket jag berättat om, både för mina chefer och här på bloggen.
Vad gjorde då arbetasgivaren? Första frågan när jag berättade detta på HR center var: Vad gjorde du då? Detta är den enda responsen jag fått i detta ärende. Ännu idag så har det inte gått fram någon som helst information till mig angående min anmälan... Sexuella trakasserier på jobbet, bara att gilla läget!?
Vi leker med tanken att det hade varit ombytta roller i denna historia, att det var jag som hade utfört dessa handlingar gentemot en kollega eller chef? Jag sätter hela mitt avgångsvederlag på att jag INTE, hade blivit så gammal på denna arbetsplats då!!!
Vid ett flertal tillfällen så har jag varit ett sexobjekt på min fd arbetsplats. I november 2010 när jag var kallad till HR-center, Uppsala kommun så tog jag upp detta med arbetsgivaren, att jag vid flera tillfällen fått oanständiga förslag och påhopp från en av cheferna på min fd arbetsplats.
Jag bad att få det protokollfört, vilket jag också fick enligt den som förde protokollet.
Min chef (nuvarande chefen) som jag försökte titta i ögonen när jag berättade om detta, bara vred sig ifrån mig, och kunde inte på något sätt ge mig någon som helst support. Att det var en chef i hans ledningsgrupp det handlade om, var tydligen väldigt jobbigt, och då kan det ju inte vara sant det som jag berättar, för i den gruppen så är ju alla änglar?
Hur som helst, min tjänst skulle upphöra, och jag skulle kompenseras väl för det så jag hade liksom inget att förlora, jag berättade att första gången det hände mig (det har hänt andra och man vill inte berätta av rädsla för att bli av med sin anställning i komunen) var hösten 2008 då jag jobbade med larmet tillsammans med ansvarig tekniker från larmbolaget. Vi hade haft medarbetare som larmat av och på utanför arbetstiden, och jag och ansvarig tekniker från larmbolaget fick av min chef i uppdrag att gå igenom larmloggen för dom aktuella dagarna.
Då plötsligt, när vi står och tittar i loggen, så kommer denna chef upp bakom mig, och slingrar sig runt min hals tätt intill min kropp och liksom myser, ungefär som om jag var något substitut som hon kunde använda sig av när hon ville känna ömhet under arbetstid. Att det var så, att hon kan ta sig rätten till detta, fick jag bekräftat senare, våren 2009 på en personalfest på Hotell Linnè i Uppsala.
Efter maten på Hotell Linnè så samlades alla vid baren, hela ledningen och många medarbetare var tillsammans och hade trevligt. Jag satt på en av barstolarna och hade denna chef framför mig. Vi var några som pratade om sex och samlevnad i allmänna ordalag tillsammans med denna chef, när hon plötsligt gränslande försöker komma upp i mitt knä, men misslyckas, kolleger reagerar på detta när dom ser henne falla ur mitt knä med lite förvånande blickar och läten, och hon blir kvar på golvet pga alltför tajta jeans.
Hon kryper nu så där otäckt nära mig, som första gången men nu framifrån, hon viskar i mitt öra med en bestämd röst... "Jag kan knulla upp dig när jag vill". Skämtsamt säger jag till henne, ”kom så går vi då”, hon svarar, ”Nej det går inte ikväll för gubben är hemma.”.
Därefter så går jag, denna chef och hennes chef, tillsammans med ett tiotal medarbetare till en annan krog för att fortsätta. Där på den krogen inträffar det som senare ska komma att kallas för "Blue moon bar" -händelsen, vilket jag berättat om, både för mina chefer och här på bloggen.
Vad gjorde då arbetasgivaren? Första frågan när jag berättade detta på HR center var: Vad gjorde du då? Detta är den enda responsen jag fått i detta ärende. Ännu idag så har det inte gått fram någon som helst information till mig angående min anmälan... Sexuella trakasserier på jobbet, bara att gilla läget!?
Vi leker med tanken att det hade varit ombytta roller i denna historia, att det var jag som hade utfört dessa handlingar gentemot en kollega eller chef? Jag sätter hela mitt avgångsvederlag på att jag INTE, hade blivit så gammal på denna arbetsplats då!!!
Tänkvärt!
Förövaren och dess försvarare jobbar kvar,
- jag gör det inte...!
JAG BEUNDRAR MÄNNISKOR SOM VÅGAR!
IDAG VÅGAR JAG!
JAG BEUNDRAR MIG SJÄLV!
Till sist...
"VVS" på jobbet!!!
Tidigare blogginlägg i ämnet:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
